Kastrerad!
Han har det bra på Hundstallet, är snäll, gosig och busig.. precis så som vi känner honom! Han har haft ett antal förfrågningar, men det har inte riktigt klickat än.. Bättre att det tar tid än att det blir fel!

GULLEVOVVEN!!!
Shit pommes frites..
TV-program ni måste se!!
Kändisvovve!!!

Foto: ULF HÖJER - Aftonbladet
Blir lite ledsen att det står att hans tidigare familj inte klarade av honom dock.. Det stämmer inte! Eller ja, rent tekniskt stämmer det ju eftersom vi inte klarade av att hitta en bra lösning för honom - men honom i sig hade vi inga problem med!! Den skillnaden som vi upplevde under sex månader var enorm! Från att ha varit en vovva som grät när du givk ut ur rummet utvecklades han till en "störst, bäst och vackrast-vovve" :-)
Men snacka om att han kan se övergiven och svältfödd ut på bilden.. :-) Tro mig, han är expert på att se svältfödd ut!! Men, kolla in magen.. *s* Han har blivit en liten tjockis ju!
*sniff sniff*
Fritz är en snart ettårig kelig amerikansk staffordshireterrier blandning.
Han behöver ett lugnt och tryggt hem med hundvana, utan barn. Fritz är en mycket trevlig och gosig och social kille, men kan ibland vara lite osäker på en del personer som han inte känner. Fritz fungerar bra med tikar, men har precis blivit könsmogen så hanhundar fungerar inte alltid längre.
Fritz kommer att vara kastrerad vid flytten.
Kolla Hundstallet för mer info!!
Uppdatering från Hundstallet
*stolt*
Han är snäll och go enligt personalen. Leker fint med de andra hundarna och är glad!
-"Saknar han inte oss", kan man ju fråga sig.. *s*
Brevet om Fritz
Vi hade länge pratat om att skaffa en till familjemedlem – en fyrfota sådan. Eftersom vi hade goda erfarenheter av familjens, nu tyvärr avlidna, underbara Hundstallshundar var det ganska naturligt att vi sökte oss till Hundstallet… samt det faktum att vi inte hade riktigt möjlighet att ta hand om en valp. Under intervjun med en av hundskötarna pratade vi om att absoluta drömmen vore en boxer, eller varför inte en American bulldogg – men vi fick höra att det var mycket ovanligt att det kom in en boxer. Vi drog slutsatsen att våra svenska boxrar har det bra! Det var skönt att höra, men samtidigt tråkigt för oss. Vi förberedde oss på en lång väntan… …
så en dag ringde Hundstallet och berättade att de hade en sex månader gammal busunge som kanske kunde vara intressant. Det enda vi nu visste var att det var en blandras med amstaff i sig, hane, tigrerad i pälsen och lystrade till Fritz. Ja, och att han var hittehund då – han hade hittat lösspringande tillsammans med sin brorsa. Vi kände inte till så mycket om amstaffar men vi läste på det mesta vi hittade och ringde vänner med erfarenhet – för nyfikna på Fritz det blev vi så fort husse hade lagt på luren. Sagt och gjort, vi ringde Hundstallet och fick komma och hälsa på busen. Det var kärlek vid första ögonkastet! Vilken underbar, gosig, härlig, glad och busig hund! Ett studsande gos-paket med både amstaff, dobermann och retriever i sig. Han kom hem på prov över en helg och blev kvar. Han vann våra hjärtan från dag ett!!
Första tre månaderna fick han vara hemma med husse på dagarna, både för att han skulle få en chans att komma tillrätta i sin nya miljö samt möjligheten att arbeta bort sin separationsångest. När husse började arbeta igen så prövade vi att ha Fritz ensam hemma under dagarna, med husse som kom hem under lunchen för lek, bus och rastning. Det gick bra ett tag och på förmiddagarna, men det visade sig snabbt att det var ohållbart att han skulle behöva vara ensam så länge. Rädslan att bli lämnad ensam fanns där fortfarande. Han kan utan större problem vara ensam fyra timmar, men längre än så är inte bra för honom. Nåväl, vi hade kollat med olika dagis innan dess och hade fått napp på ett dagis i närheten. Lycka! Fritz var överlycklig över att komma till sina kompisar på dagis och han överlycklig när han blev hämtad på eftermiddagen – perfekt kombination! Vi gick kurs med honom och vi kom hem från varje tillfälle så stolta över vår duktiga jycke. Han var (och är fortfarande) mycket lättlärd och intresserad av att lära sig nya saker. Får man en godbit för besväret så går det ännu snabbare!
Sedan började de där spralliga hormonerna snurra runt i kroppen och knoppen. Tonårstiden började. Könsmognaden började. Det skulle vaktas och skällas på nätterna. Det löste sig dock med att han sov med oss i sovrummet med stängd dörr vilket gav honom en mindre yta att vakta – sedan snarkades det nätterna igenom istället. Han började bråka lite på promenaderna och visade ovilja mot främmande hanhundar. Hundmöten på promenaderna var något vi jobbade på och sakta men säkert blev det bättre. När han visste att han kunde lita på oss som ledare så lugnade han sig betydligt. Men ju bättre det gick hemma desto sämre gick det på dagis. Han började rymma från sin box, och påhejad av sin flock, skulle det muckas med andra hanar vid hämtning och lämning. Han vaktade boxen och visade sitt missnöje när främmande människor kom för nära hans och hans dagisflocks box. Påbackad av sin flock började han hitta på bus.
Dagis ansåg till slut att det inte var hållbart och efter tre månader fick han således sluta. Personalen var mycket ledsna – för de tyckte verkligen om honom, men det var ohållbart att fortsätta. Vi fick panik. Möjligheten att hitta ett dagis omgående var liten, kötiderna ligger normalt på tre-fyra månader. Men döm om vår förvåning när vi fick napp! Han fick nästan omedelbart börja på ett nytt dagis. Ett mindre dagis som hade erfarenhet av rymningshundar och staff/bull-blandningar. Vi var överlyckliga. Då hade även tid för kastrering bokats, vi skulle fortsätta på kurs och även ta in hundvetare för att komma till roten med problemet om aggressiviteten mot andra hanhundar.
Vi var villiga att göra allt för vår älskade Herr Sammetsöra! Han var ju jordens största gosboll hemma och med sina två- och fyrbenta kompisar, men det visade sig snabbt att det nya dagiset inte gick för honom heller. Han fick sluta från dagis nr.2 efter bara tre dagar. De kunde inte gå utomhus med honom i flock, han rättade sig inte in i ledet med de andra hundarna, utan ville göra som han själv kände för. För mycket individ och för nyfiken på sin omgivning.
Så nu gick telefonerna varma till kompisar, släkt, pensionat, organisationer, föreningar, hundvetare och även slutligen till Hundstallet. Vi ville ge honom en hållbar långvarig lösning. Javisst, kan vi ta semester/ledigt i några veckor, men sedan då? Med tanke på hans rädsla för att bli ensam för länge, hans problem på dagis och med andra hanhundar ville vi hitta en lösning som gjorde att han känner sig trygg och att vi kunde fortsätta jobba med honom. Vi ville inte att han skulle behöva byta miljöer och att nya människor skulle komma och gå genom hans liv, det ger inte honom den stabila miljö han behöver.
Han behöver ett hem där han kan få vara hemma hela tiden, med sin flock. Han fungerar mycket bra med barn och tikar, men hanhundar kan han ha problem med. Vi funderade och kollade upp alla tänkbara möjligheter. Men sedan började vi inse att lösningen inte fanns, inte just nu i alla fall. Kanske i framtiden, men det går inte att vänta. Det går inte att bolla runt en hund. Vi vände oss till Hundstallet som en sista utväg. Fritz har varit en stor fröjd för oss, även om han krävde mycket fysisk och mental träning, uppfostran och mycket bus och kel! Hans utseende till trots så är han en av de mest keliga hundar vi träffat – och de som ryggar tillbaka i tron att han är en farlig ”kamphund” har snabbt blivit överösta av pussar och buffar med en invit till lek. Bara han får hälsa först. Sitter de plötsligt hemma i soffan utan att han hälsat i dörren så blir han misstänksam. Det går över snabbt dock.
Vi kan utan problem plocka saker ur munnen på honom, klippa klor, dra ur taggar ur huden, rycka honom i svansen, torka snön från tassarna och bada honom utan att han säger pip. Den nyfallna snön verkar vara något magiskt för Fritz, han fullkomligt älskar att vara ute och leka i snön, leta godis på en snötäckt gräsmatta är bland det roligaste som finns! Han är din evige följeslagare om du har en köttbulle, korvbit, ostbit eller varför inte ett äpple eller en paprika i handen!
Vi hoppas verkligen att det finns någon som är villig att hand om vår Herr Sammetsöra. Han kräver mycket, men han ger desto mer tillbaka.
Det var med tunga hjärtan...
Vi fick sex underbara månader tillsammans, sex månader fulla av bus, kel, lek och upptåg. Sex månader fulla av svordomar, sex månader fulla av glädjefnatt och skratt. Sex månader av "farlikorv", Hr Sammetsöra, Mr Propellersvans..
Fritz gillade inte dagis - men han fullkomligt avskydde att vara ensam hemma.. Efter att ha försökt med att hitta en långvarig lösning för att Fritz skulle ha det bra på dagarna, utan att hitta någon, hade vi inget annat val än att ringa Hundstallet. Det var en av de tyngsta dagarna i vårt liv. Det kändes som om vi svek vår kompis, vår flockmedlem, vår vovva! Vi kunde inte se att han skulle hatta mellan olika miljöer, dagmattar/hussar och kortsiktiga lösningar. Han förtjänar så mycket bättre. Han förtjänar en trygg miljö som han får vistas i hela tiden.
Det är tomt hemma, tomt i våra hjärtan.. Vi sysselsätter oss med allehanda aktiviteter för att inte dras ner i sorgen.. Det är svårt, men vi önskar att du får det bättre nu. En gård där du kan springa lös, jaga katter, smyga på fåglarna och ligga och slappa på gräset en solig dag. Ett ställe där du alltid har någon hemma.
Vi saknar dig så fruktansvärt!
din husse och matte
Puppy in Chains
Puppy in Chains
Min värld är uppochner, jag överlåter till husse och matte att berätta mer snart..
Be nice, stay playful,
Störst, bäst och vackrast...

Är jag inte snygg så säg?? *fniss*

Tro't eller ej, men jag KAN sitta fint.. Även om det är kallt på marken..*s*
Tack mina tvåbenta kompisar!
Tack för att ni har hjälp husse och matte med så mycket.
Tack för att ni tom har erbjudit att ta hand om mig.
Tack för alla tips, råd och ideer.
Jag börjar nytt dagis imorgon. Hoppas det går bra.
Det blev ingen spruta...
Jag skall byta dagis - berättar mer snart.
Ännu en tur till vetten...
Parvo och kennelhosta.. Hosta? Jag har väl inte hostat heller? Husse säger att jag skall få pervo-vaccin och sedan skrattar han.. undras vad det är som är sååå roligt?
Iiiisch - man är ju en j*kla nåldyna nu!
Annars allt bra, husse och matte tjurar på mig för att jag busar så när det går båda med mig.. påstår dom iaf.. jag som är sååå snäll... De säger att jag går fint när jag går ensam med husse eller matte - men inte om vi går hela flocken.. undras var de har fått den befängda idén ifrån? *suck*
- "Människor!"
Födelsedagsvovve!!
Jag har fått mumsigt käk, nya leksaker och ett slurpigt ben som försvann såååå snabbt! :-) *fniss*
Tjingeling på er!
Ännu en tur till vetten...
Gillade inte när vetten tog och stack mig - men det var okay när husse kramade mig och matte masserade mina öron.. *burr* Sedan satte jag mig framför dörren och väntade på att vi skulle åka hem! *trååååkigt*
Till min fasa så bokade husse och matte en ny tid för mig - redan nästa vecka! Då skall jag få vaccinationer (parvo o kennelhosta).. Ngt om ettårsvaccination.. *suckar* Nåldyna!!
Helgens ställningar...
Heeeeeeelg!!
Jag blir tooooookig!
Saknar dig, kompis!
Jag, husse och matte fick säga hejdå till dig på lördagen.. vi vet att du har det bättre nu - men du är saknad!!

Saknar dig, Prince,
Kul med färgade...

...lyktor... :-)