Matte flikar in
Jahapp, så har vi ett nytt år. Hoppas att vi får ett fint hundår.. ;-) Fritz börjar växa upp även om han fortfarande har långt kvar att gå. Hans tonårstid har precis börjat och nu märks det att han har dobermann i sig. :-) Han är självutnämnd säkerhetschef! Vårt kursledare sa att det var fullkomligt normalt och vi fick en hel del tips på hur man kan hjälpa honom att komma från detta att ha koll på läget hela tiden.. nu har han (Fritz alltså!) gjort otroliga framsteg och han skall inte längre skälla ut vareviga en som han möter på promenad. Han är fortfarande lite skakig av stojiga barn i grupp, cyklister och äldre personer som går långsamt - men som sagt han är inget knasfall utan fullkomligt normalt beteende. Skönt att veta. :-)
Vi har nu gått Kontakt och Vardagslydnad 1 samt Valpagility. Otroligt lärorika och roliga kurser! Vi kommer att fortsätta med kurser lite senare i vår, helst för samma ledare som tidigare - men vi får se om det går att ordna. Kurserna var anordnade av Hundens Hus.
Min mamma och min yngsta lillebror fick en rejäl utskällning när Fritz träffade dom första gången, men där var det vi som hade gjort fel eftersom de helt plötsligt satt i soffan när han kom hem från dagis. Med andra lillebror och familj gick det hur bra som helst - för då hälsade vi på varandra utanför porten. :-) Fritzen gruffade lite men sen var det bra! Och ni skulle se vad fint han och lilla J lekte tillsammans. :-) Det var fantastiskt att se! Riktiga kompisar.
Är vi lite ledsna här hemma eller som när jag gjorde illa mig i foten häromdagen så kommer Fritz med valpiga ögon och gosiga öron.. slickar, pussar och buffar.. Hej, kompis, jag bryr mig... hur är det?
Annars är det intressant att se Fritz utveckling, från en liten vovva som var vettskrämd för att vara ensam en sekund till en vovva som just nu börjar bli störst, bäst och vackrast. En vovva som kan bli tokglad av en pinne, en ny leksak, en äpplebit, ett tuggeben eller att bli kliad på magen. Eller varför inte sova på rygg med tassarna i vädret mellan matte och husse en lördagsmorgon!?
Han älskar sitt dagis, och har inte tid att säga Heeejdåååå när han kommer på morgonen, och han är fullkomligt överlycklig att komma hem på eftermiddagen. *nöjd och glad*
Han börjar bli stabil vovve - men som sagt det är en lång väg kvar att gå! Majoriteten av tonårstiden börjar krypa upp och då lär han väl glömma bort allt han lärt sig. *s*
Vi måste bli bättre på att hålla igång träningen från kursen, för vi märker ju att det ger otrolig respons..
Som sagt, vi har en kanongo liten (!) knasboll här hemma som bara får tagga ner på säkerhetscheferierna lite. Men det kommer!
Vi har nu gått Kontakt och Vardagslydnad 1 samt Valpagility. Otroligt lärorika och roliga kurser! Vi kommer att fortsätta med kurser lite senare i vår, helst för samma ledare som tidigare - men vi får se om det går att ordna. Kurserna var anordnade av Hundens Hus.
Min mamma och min yngsta lillebror fick en rejäl utskällning när Fritz träffade dom första gången, men där var det vi som hade gjort fel eftersom de helt plötsligt satt i soffan när han kom hem från dagis. Med andra lillebror och familj gick det hur bra som helst - för då hälsade vi på varandra utanför porten. :-) Fritzen gruffade lite men sen var det bra! Och ni skulle se vad fint han och lilla J lekte tillsammans. :-) Det var fantastiskt att se! Riktiga kompisar.
Är vi lite ledsna här hemma eller som när jag gjorde illa mig i foten häromdagen så kommer Fritz med valpiga ögon och gosiga öron.. slickar, pussar och buffar.. Hej, kompis, jag bryr mig... hur är det?
Annars är det intressant att se Fritz utveckling, från en liten vovva som var vettskrämd för att vara ensam en sekund till en vovva som just nu börjar bli störst, bäst och vackrast. En vovva som kan bli tokglad av en pinne, en ny leksak, en äpplebit, ett tuggeben eller att bli kliad på magen. Eller varför inte sova på rygg med tassarna i vädret mellan matte och husse en lördagsmorgon!?
Han älskar sitt dagis, och har inte tid att säga Heeejdåååå när han kommer på morgonen, och han är fullkomligt överlycklig att komma hem på eftermiddagen. *nöjd och glad*
Han börjar bli stabil vovve - men som sagt det är en lång väg kvar att gå! Majoriteten av tonårstiden börjar krypa upp och då lär han väl glömma bort allt han lärt sig. *s*
Vi måste bli bättre på att hålla igång träningen från kursen, för vi märker ju att det ger otrolig respons..
Som sagt, vi har en kanongo liten (!) knasboll här hemma som bara får tagga ner på säkerhetscheferierna lite. Men det kommer!
Kommentarer
Trackback